När man presenterade legendarlaget i Tisdags så presenterades en spelare som den näst meste spelaren i AIK hockey, men den meste spelare i AIK över huvud taget var tydligen inte legendarisk nog att sätta sin fot på isen.
Titeln världens meste AIKare är tydligen inte tillräckligt.
Att ha ett sådant genuint AIK-hjärta att man vänder tillbaka efter att ha blivit ratad.
Att man följer med ner i div.1 fast man hade andra anbud som han hade kunnat livnära sig på utan extrajobb.
Och sen upp i Elitserien för att sedan bli "pensionerad" fast han var en av de jämnaste spelarna i laget, inte den bäste men många gånger den mest kämpande.
Man kan inte säga att han var dålig som målvakt, för han fick inte möjligheten att spela på den positionen, i övrigt fungerade bra han över hela planen.
Man har nu satt upp kriterier för pensionering av tröjor, det är bra.
Men det dyker alltid upp exeptionella situationer där man måste göra undantag från reglerna.
När till och med soc, ams och försäkringskassan ibland (även om det är sällsynt) gör undantag så borde väl historiegruppen och AIK kunna göra det, eller är man mer stelbenta?
Han offrade en del av sin karriär för AIK, och kämpade oss tillbaka till finrummet.
Är inte sådant AIK-hjärta det värt ett undantag?
Han valde aldrig JAGet före GNAGET, som andra gjorde när de spelade för andra klubbar i svåra tider, eller vid hemkomster.
Om ni tycker att GNAGET går före JAGet, gör då undantaget som bekräftar reglerna,
och pensionera #33
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar